Min vackra Flock..

 

När jag var barn, hade jag en Strävhårigtax tillsammans med min Farfar, vi delade "systerligt & broderligt"

på våran fina vän Key. Jag tror bestämt jag ägde framdelen och min kära farfar bakdelen ;)

Det blev många timmar av sittande i trappen med Key, sida vid sida..

 

När jag blev äldre, kom min första egna hund in i bilden. Schäfertiken Liselle,

Hon var unik med sitt ena öga och sitt stora hjärta.

Det var en familjens hund från början, men vi växte oss starka tillsammans.

Med henne upptäckte jag livet. Den trygghet och lugn hon delade med sig av, höll mig stark så många gånger.

Bättre vän & idol kunde jag inte ha haft. Hon tröstade mig många gångere, fick mig att skratta och

gisses va mycket roligt vi haft för oss under alla våra år tillsammans.

 

Troy kom in i bilden och även han var en Schäfer. Stor hane, men ändå så innerligt liten.

Djurens egna konung!

En nästan harmlös kille som älskar gnagare av alla slag, att tvätta dom, att bära

med dom på ryggen och iakta med förundrande blick. Hans valpögon som aldrig växte bort.

Den kärlek min Troy gav mig går inte att beskriva. Att träna med honom var en dröm. Så oerhört fin hund.

 

Men alla lyckliga historier får ett tragiskt slut, båda mina vänner somnade in i min famn några år emellan

och tårarna pressar sig fortfarande fram vid minsta tanke på hur värdefulla mina bästa vänner var och är än idag, fast dom inte vandrar vid min sida.

 

Älskar er för evigt och för alltid.

 

Det blev dags för ett rasbyte för det skulle vara svårare att jämföra med mina finaste

vänner som inte längre fanns med vid min sida.

Rasvalet blev solklart med mitt fortfarande nya intresse för vallningen. Border Collie!

Men efter det saknade jag en större hund och en hund utan krav och prestationsångest.

Faraohund. Två raser som passar varandra fullständigt & absolut inte. Men vi trivs och

mina hundar kompliterar varandra.

 

 

Ju mer man ser av människan, dessto mer uppskattar man sin hund.

Denice Robrandt www.alickra.se © Copyright